Tisdag

Det känns fortfarande konstigt, men det börjar sjunka in mer och mer att faktiskt är borta.
Kommer på mig själv ibland när jag tittar på Tv att jag glömt att hon är död.
Igår var den jobbigaste dagen hittills, Pratade med hennes sambo, och vi kom överrens om att jag ska fixa med alla hennes konton på olika comunitys, och försöka få dom raderade. Vi har ju inget lösenord dit, men har skickat mail till dom flesta och bett dom radera sidan.
Tårarna började rinna och det verkade som om det aldrig skulle sluta.
Men det kändes skönt att få gråta ut.
Berättade även för pappa igår vad som hänt och han vart såklart lika ledsen som jag, och vi pratade säkert 30 min.

Den värsta choken kommer väl på begravningen och när vi ska börja röja hennes saker i hennes lägenhet.


Vänner är som nallebjörnar, underbara att krama, men ett helvete att förlora.